anette "nett"

jag har inga ord på hur skönt det är och redan vara hemma. hemma när det fortfarande är ljust. utstämplingen var 13:00 idag så jag och hedvig gick och åt sushi tillsammans i 1,5 timme i sumpan. satt mig nu i soffan, nytvättat ansikte, sliten, ont i ryggen, smaskande på gratisgodis och kollar på dr.phil om misslyckande förhållanden. en perfekt fredag helt enkelt! haha, okej. kanske inte de förstörda förhållandena men.. ändå intressant.
hade tänkt att sätta mig nu och kolla igenom olika roliga hemsidor nu efter julklappar kanske. brukar alltid sitta i sista minuten och inte ha någonting och gå på. får åka till ikea två dagar innan jul och köpa typ ljus. haha! wrongwrong! iår ska det bli världens bästa julklappar någonsin! eller.. är jag för tidig och börja tänka på julklappar redan nu? :o

jag har varken hunnit med datorn eller mig själv sen.. ja, sen jag bloggade sist, i söndags. jag kom på mig själv och tänkte uppdatera alla lite granna. måndag, tisdag, onsdag och nu torsdagen har gått utan att jag ens rört datorn. hur i H gick det till? vad har hänt då? jo:
- anette blir mobbad konstant på jobbet efter helgens firmafest
- snubblade i pendeltågstrappan igår
- sovit över 10 timmar varje dag, inte minst igår
- ätit upp en mega toblerone på två dagar.

ja, som ni märker händer inte mycket. hahha! men det har varit riktigt skönt också. hade tänkt vara ledig idag och fredag men skippade det. vad hade jag gjort annars? sovit? hahahha! åh, om bara någon förstod sig på min humor. just nu sitter jag iallafall tillsammans med anna och kollar på tuttgalan. jag som inte ens köpt ett band iår (gör det annars varje år) kanske får ta mig till och köpa en imorgon istället.

samma gren.. 45 dagar senare. 7 spetember - 21 oktober. det går minsann snabbt på hösten.

I found god on the corner of first and amistad
where the west was all but won, all alone smoking his last cigarette
I said, where you been?" he said, "ask anything"

where were you when everything was falling apart?
all my days were spent by the telephone. it never rang and all I needed was a call, it never came
to the corner of first and amistad

lost and insecure you found me, you found me, lyin' on the floor, surrounded, surrounded.
why'd you have to wait? where were you? where were you?
just a little late you found me, you found me.

in the end everyone ends up alone
losing h(im)er. the only one who's ever known who I am, who I'm not, who I wanna be
noway to know. how long she will be next to me


early morning. the city breaks. I've been callin' for years and years and years and years
and you never left me no messages, you never send me no letters.
you got some kinda nerve taking all my world

bekvämt. avslappnat. stilrent. klockrent & fökking fränt!

första dagen på länge tänkte jag att jag skulle vara nyttig och gick efter jobbet till ica maxi för att köpa ett megaäpple (genmanipulerat och nyttigt) men.. vem kan motstå och köpa marabou's limited edition när man ser den i ögonvrån? marabou vinter, heter den som jag fick tag på. en smak av ingefära, kanel och en nötvariant skulle jag tro. riktigt-jäkla-amazing var den. god, fräsch på något sätt och jag kan verkligen tänka mig själv sitta med en kopp té och smaska på en, två eller fem rutor för att göra mig glad. storhit och fullpott till skillnad från marabou sommar som inte riktigt.. träffade mina smaklökar rätt.

det ilar i hela kroppen och jag ber åt mig själv och sluta tänka. jag kan inte sluta och det sliter sönder mig inifrån. jag klarar inte dethär, igen. jag orkar inte gå igenom dethär, igen. varför hände dethär mig, igen? det är nu man borde ransaka sig själv och tänka efter. jag gjorde nog nödvändigtvis inte fel men.. jag förstår mig inte på mig själv. då kommer ju heller inte en okänd människa göra det heller.
små aningar ligger i att allting ska bli som vanligt. men denhär gången tror jag inte det kommer hända. det kommer inte ske, för det du vet.. eliminerar ut mig totalt. jag vet inte vad jag kan säga, vad jag inte kan säga. för jag vet inte vad problemet är, hur det ska tacklas. känner mig otroligt borta och otroligt ledsen för denhär gången kunde jag, ville jag och hade chansen om & om & om & om igen.

jag ska förklara en sak för er. vi människor är riktigt riktigt sämst.
den fria viljan, tankebanor och hela köret är förbestämt för att vi ska utrota oss själva. samvete, minnen, känslor och tankar kommer ta livet av oss allihopa, oavsett om vi är tankespridda eller inte. allting är så hemskt och ingen kommer någonsin förstå sig på dig? hur många ggr har man inte sagt det?
jag är en person som gräver ner mig och drömmer om det bästa livet, för mig själv. jag tror på kharma och är otroligt rädd för att göra fel och ''få det tillbaka på mig''. men det som är rätt för mig är alltid fel för någon annan. det spelar ingen roll hur mycket du tänker eller planerat dina val.
du har blivit dumpad, sett någon dö, krockat eller känner dig hjälplös.
då är det inte själva upplevelsen som kommer besöka dig eller tära på dig. att gråta kommer man göra oavsett för det är någonting man lärt sig att göra. men det största problemet är det är du själv. dina tankar, ''om''-drömmar och dina förväntningar som kommer göra att det du precis varit med om blir till en traumatiskt minne/en jobbig händelse. det finns ingen och skylla på och ingen och lägga skulden på. man mår inte som sämst direkt när det händer. utan när man börjar ventilera, se folks medkänslor och vägrar inse som vardagen kan bli jobbig. vad enkelt allting skulle vara om vi inte kunde tänka, inte kunde se en framtid som aldrig kunde hända eller ha sagoliknande förväntningar på de vi älskar. som sagt, det som är det bästa valet för dig kommer lämna en annan i tårar.

hittade en otroligt söt bild på mig & tina, tagen av ågren, på valborg.awesomeness.

jag bloggar endast när jag inte har någonting och göra, har jag märkt. eller för att jag har någonting och säga (vilket inte är ofta) borde vara otroligt tråkigt för er stackare som läser eftersom jag inte har tid så ofta. tanken kommer inte ens upp för mig att jag ska sätta mig här och berätta om min glädje eller sorg. ni får påminna mig om ni vill läsa mer strunt!

idag.. åter igen fick jag ställa mig och städa och skälla ut bror pga berget av disk, när han svarar; ''det är inte bara min disk. din matlåda ligger i den högen'' jag visste inte om jag skulle börja gråta eller hysteriskt börja slå honom. respekt existerar tydligen inte i dethär huset. tre timmar tog det iallafall denhär gången och nu ska jag sätta igång med övervåningen också innan jag får ta en efterlängtad dusch. mina dagar kommer inte bli mer intressanta än såhär, verkar det som. haha! vem klagar?

 
nu skäms jag faktiskt. tröck precis hem absolute music 61, som den rockchic jag mer är. haha! av den anledningen att det är den musiken som spelas på jobbet och man blir faktiskt lite lycklig av den nu. pitbull, black eye peas & fernette. herrejösses. trodde aldrig jag skulle säga det men musiken är faktiskt skön, ingenting som jag kan lyssna på nonstop som min älskade rock men.. helt okej för stunden. kanske påminner lite om dig också men..  dra åt fanders för jag bryr mig inte! :) (kolla jag gjorde en smiley) nu ska jag partydunka denhär lite medan jag duschar och sen blir det sova minsann. det hände inte mycket mer idag. godnatt.

jag började klockan 13:00 och nu är klockan halv 21. jag har städad non-stop i mer än sjutimmar. förstår någon nu hur äckligt det var hemma hos mig? alla tre toaletterna är städade, köket, vardagsrummet, hallen. hej-kom-och-hjälp-mig! jag har fått nog av dessa jäkla ignoranta äckel som bor under detta tak med mig (nej, jag ber inte om ursäkt) de förväntar sig att jag ska städa, väntar på att jag ska bli sur och städa upp allting. jag gör inte detta gratis ska ni veta! jag ska kräva pengar denna gång för det var deras skit jag städade undan. jag kan tillochmed erkänna att en och annan räkning/viktiga papper kanske slank ner? vem vet? skyll er själva. nu har jag bara övervåningen kvar innan min kopp thé och någonting annat smaskigt ska slinka ner. fyfarao på er.

snälla människor. det är torsdag idag, kan ni fatta? jag hinner inte ens blinka. vart tar timmarna vägen? vart tar dagarna vägen? jag förstår verkligen inte. det var helg för bara några dagar sen och den börjar åter igen imorgon. det ska bli ganska skönt iallafall för jag har tappat fästet totalt på jobbet. saker jag grumlar på får mig och ta fel och jag slarvar helt enkelt eftersom huvudet inte är där det ska.
idag var en ganska rolig dag annars, på jobbe. man går runt och runt och runt i ringar med olika beställingar och ja, det kan lätt bli tråkigt. tills... killarna på lagret börjar sätta igång. allting från mackans falsettsång, till tejpbollscuper. från ingenstans kan man höra: ''BUAA!!! WHEEEEEEEHA! WHEY!!.. ÅÅÅHWW!! NÄRA'' och när man kollar runt hörnet står 6 stycken fullvuxna killar och kollar ner på golvet på en liten tejpboll. vilka miffon. jag har också mina sätt och roa mina arbetskamrater. jag dansar och sjunger opera. ställer mig framför kameran och ba skakar loss och sen går där ifrån, skuttar och har mig. inte konsitgt att de kollar konstigt på mig ibland. jag har iallafall gett mig själv ett löfte jag inte tänker dela mig med av. hemligt och förhoppningsvis effektivt.

[saknar dig. jag vet vart du är, hela tiden. men kan inte göra någonting åt saken. det ryser i kroppen på mig. gefan!]

någonting ska köpas hit och massor mera dit. men nu är frågan; ska jag sprar till en kamera eller dator? för båda kommer jag inte ha råd med och denna dator är på vippen av förfallelse. 10 000:- hit&dit. båda har jag ju iallafall inte råd med.
idag gick det faktiskt bra på jobbet. ökade min provitionstimmar med nästan en timme. heja anette! imorgon ska jag gå över sju timmar, lätt. fick också mycket kommentarer på mitt nyfärgade hår (mörkbrunt) jaja! jag vet att jag är tråkig men jag trivs i det. 40+ gubbar hoppade upp överallt och förklarade hur bra jag passade i färgen osv. haha! nästan så man trodde de var lite veka i handleden. söta gubbar.

nu skulle det sitta fint med lite mys, thé och desperata hemmafruar. 2 av tre får man ju iallafall.

kommentarerna under:

"anette blir instängd" & "jag sa ju att anette skulle få plats". gulligt pojkar, verkligen. puss på er.

I remember black skies, the lightning all around me
I remembered each flash as time began to blur
like a startling sign that fate had finally found me
and your voice was all I heard, that I get what I deserve

so give me reason to prove me wrong, to wash this memory clean
let the floods cross the distance in your eyes
give me reason to fill this hole, connect the space between
let it fill up to reach the truth and lies, across this new divide

there was nothing insight, the memory's left abandoned
there was no where to hide, the ashes fell like snow
and the ground caved in between where we were standing
and your voice was all I heard, that I get what I deserve


jag klarar inte av svaga människor. du har bevisat för mig, återigen att ingenting är värt och chansa på. jag skäms och jag tar djupa andetag för att inte bryta ihop. jag kommer ignorera och låtsas som ingenting, för vad annars kan jag göra. det var inte du och det var inte jag, det var dem. låt mig bara försvinna för detta var PRECIS det jag sa till dig, precis.

kollade igenom gamla bilder på datorn och jag kan förstå att folk inte känner igen mig. lugg - piercing - lockigt hår - platt hår - brun - blekfis. mja och så fortsätter det. kanske borde klippa lugg igen? det är så himla jobbigt och ta hand om men det är tusan snyggt om man bara får den tjock så att den inte flyger bort när man är ute och vandrar. färgning på håret? brun, mörkare? ljusare? slingat? huh?
en kopp té och adjö.

''dundundundundunduuuunnddunnnaan, bapapapbadapa, wawawaaaawhahahahwhaah *plingpling* wooohoo, bompodeing'' låter det från mina högtalare just nu. drum&bass!

en liten bild från jobbe som jag egentligen inte får visa. våran dator, ordrarna där bak och varorna tillochmed. man ser tillochmed kamerorna. tittut!

jag har varken brytt mig om det ena eller det andra denna vecka. ansiktet ser ut som ett minfält, naglarna var nära att falla sönder och håret är i STORT behov av en klippning/färgning. jag tog precis bort en shrekliknande mask från ansiktet och har målat naglarna återigen metallicblå. känner mig lite mer välvårdad nu.
jag har varit så trött denna vecka att jag inte ens märkt att en vecka har gått. igår jobbade jag över, vilket gjorde dagen.. icke existerande. jag kom hem klockan halv tio på kvällen så det var bara och gå och lägga sig igen. 13 timmar spenderade jag på jobbet. men ingen skada skedd. jag hade heddan och patrik och klänga på. det är också därför jag inte spenderar någon tid framför datorn. hinner inte läsa bloggarna jag brukar och inte heller uppdatera min egna.

idag började jag också fundera på vad som är så kul och läsa andras vardagar för? jag är helt besatt och följer vissa glädjeligen oavsett om de suttit hemma hela dagen eller varit ute på äventyr. men följer en okänd människas varje timme, i vissa fall. vad är det som är så skoj med det? vad är det som är så kul och följa mina dagar när alla ser precis likadana ut? jobba, klaga, sova, jobba, sova, klaga, sova. hallå? kanske borde förnya mitt liv?