det är så jag känner, in i minsta detalj.
I remember black skies, the lightning all around me
I remembered each flash as time began to blur
like a startling sign that fate had finally found me
and your voice was all I heard, that I get what I deserve
so give me reason to prove me wrong, to wash this memory clean
let the floods cross the distance in your eyes
give me reason to fill this hole, connect the space between
let it fill up to reach the truth and lies, across this new divide
there was nothing insight, the memory's left abandoned
there was no where to hide, the ashes fell like snow
and the ground caved in between where we were standing
and your voice was all I heard, that I get what I deserve
jag klarar inte av svaga människor. du har bevisat för mig, återigen att ingenting är värt och chansa på. jag skäms och jag tar djupa andetag för att inte bryta ihop. jag kommer ignorera och låtsas som ingenting, för vad annars kan jag göra. det var inte du och det var inte jag, det var dem. låt mig bara försvinna för detta var PRECIS det jag sa till dig, precis.
