anette "nett"

jag ska förklara en sak för er. vi människor är riktigt riktigt sämst.
den fria viljan, tankebanor och hela köret är förbestämt för att vi ska utrota oss själva. samvete, minnen, känslor och tankar kommer ta livet av oss allihopa, oavsett om vi är tankespridda eller inte. allting är så hemskt och ingen kommer någonsin förstå sig på dig? hur många ggr har man inte sagt det?
jag är en person som gräver ner mig och drömmer om det bästa livet, för mig själv. jag tror på kharma och är otroligt rädd för att göra fel och ''få det tillbaka på mig''. men det som är rätt för mig är alltid fel för någon annan. det spelar ingen roll hur mycket du tänker eller planerat dina val.
du har blivit dumpad, sett någon dö, krockat eller känner dig hjälplös.
då är det inte själva upplevelsen som kommer besöka dig eller tära på dig. att gråta kommer man göra oavsett för det är någonting man lärt sig att göra. men det största problemet är det är du själv. dina tankar, ''om''-drömmar och dina förväntningar som kommer göra att det du precis varit med om blir till en traumatiskt minne/en jobbig händelse. det finns ingen och skylla på och ingen och lägga skulden på. man mår inte som sämst direkt när det händer. utan när man börjar ventilera, se folks medkänslor och vägrar inse som vardagen kan bli jobbig. vad enkelt allting skulle vara om vi inte kunde tänka, inte kunde se en framtid som aldrig kunde hända eller ha sagoliknande förväntningar på de vi älskar. som sagt, det som är det bästa valet för dig kommer lämna en annan i tårar.