nu är det dags?
vem får inte känslan av att bara ge upp? eller känslan att bara ta allting man har och spendera, flytta eller kanske även bara slänga iväg. en lägenhet nu? eget kök, dina regler. jag är trött på måsten och tider man måste passa. krav man måste uppfylla och saker som man bara måste lära sig. livet är så steriotypiskt.
ag älskar mitt jobb men varför ska det alltid kännas som ett måste? man måste jobba, för annars kan du inte betala för dig. man måste köpa saker och vara med i pengaflödet för annars lever du inte livet. livet vill man ju inte gå miste om eftersom det är det enda du fått gratis. man ska ha allting och ingenting. massor och ännu mer.
jag är inte bättre själv. ha-begäret på mig är otroligt stort just nu och, ja, hela min lön är redan borta på planerade kläder, synundersökning och nu tillochmed cykel. dethär typiska, tråkiga livet klarar jag snart inte av mera. jag måste komma bort så linnea för gudsskull lova mig att vi gillar läget och försvinner?
