kärlek
det är mycket man inte förstår och jag är en sådan människa man inte ens ska försöka läsa. jag tycker synd om dig, det gör jag faktiskt. för att du föbrillt gör gulliga saker mot mig och ler alltid när du ser mig. jag förstår inte ens varför du fortsätter men önskar att du kunde läsa det jag tänker på. hjärtat spricker när jag inte vet hur jag ska bete mig. jag är rädd, för rädd att förlora det jag byggt upp i form av en sköld. det skrämmer mig och lämna ut mig själv, har alltid gjort. jag klarar bara inte av att ge ut en del av mig själv till någon. jag berättar aldrig saker som händer för någon eftersom jag anser att det är mitt problem. hur ska jag då kunna bli ett med en annan?
jag skulle helst vilja slänga mig ner och ta fallet som det går, men någonting stoppar mig. jag gör omedvetna handlingar som jag ångrar och allt jag nu tänker på är du och dig. jag förstår att du är arg och jag förstår att du inte orkar längre, som du nu har sagt. men jag hoppas att någon en ynkaste gång kan förstå sig på mig. idag gjorde jag fel, och det står jag för. jag har en respekt mot mig själv som bara inte går och fälla. jag gör dock allt jag kan.
hoppas du inte ger upp.
