en blandning mellan mulle meck och pettson.
HYLLNING TILL SLÄKTING, hur konstiga de en kan vara.
jag har insett nu att min farfar är en av de ballaste människorna jag någonsin kommer träffa. hans karaktär är helt underbar, en förvirrad, småkonstig gubbe med dålig humor. hela han är som en seriefigur. han älskar och fippla med saker, hitta egna lösningar på saker, lagar allting han ser, sparar på skrot (vi har en kvast kvar från 1929 som inte ens går och använda men vägrar och slängas för den KANSKE kommer till användning en dag.)
han hittade alltid nya grejer och bygga när vi var små. landet var mitt favoritställe och leka på som liten. vi hade en helikopter han byggt åt oss av pallar och ett cykelhjul, vi hade lådbil, iskarusell på vintern, hemmabygda fotbollsmål. ja allting. han byggde tillochmed en skateboard till mig av saker han hittade i garaget. fantasin slutar aldrig att flöda.
han kan också laga allting med bara lite snören och järntråd. gräsklipparen, flakmoppen, ja allting. jag fick verkligen ett slag i ansiktet idag när jag gick ner till boden och det första jag tänkte var: "herregud! det är min farfar som är pettson!" en dag ska jag bli precis som honom.
kolla hur mycket onödigt strunt man kan hitta. en gammal yesflaska som är helt tom, hinkar, gamla sprayflaskor, hemmagjorda vektyg och skrot. börjar du kanske också förstå vad jag snackar om? "det kanske kommer till användning en vacker dag". någon annan som tyckte om pettson eller som känner déja vu till sagoböckernas illustrationer?
