fel?
varken dagen eller humöret har varit på topp och jag känner bara att jag ska gå och lägga mig i koma ett tag. det finns inget och göra, alls. en riktig emotionell dag idag. ingenting klickar. vill bara här ifrån samtidigt som jag inte vill se en annan släj i ögonen. hade velat veta vad jag skulle göra nu efter sommaren. stabiliteten är ganska mycket jätte borta. känner mig bara som en degklump. sen gör det ju inte saken bättre när saker händer omkring äns om tär så mycket. jag borde ta en promenad.
berätta nu för mig om jag har så fel?
har man bestämt dig för att sparera familjen finns bara ett svar: göra det helhjärtat! man kan inte dutta, man kan inte ''snuttigulla'' för det fungerar inte så. det är svårt för alla, även om man inte vill ställa sig i en folksamling och säga det. det är några, några utvalda människor som vet allting om mina känslor i det hela. alltsåg hur jag känner ocensurerat. jag har inte lust och vara psykolog för varken mamma eller pappa men ändå vänder sig alla till mig. ska jag vara den som löser allting? i helvete heller. har jag så vrängd syn på vad som är äkta?
man kan inte komma tillbaka hit och tro att allting ska vara som vanligt. man kan inte, det första man gör, är att skälla ut alla i huset. börja rätta till fel och börja städa som du en en gång gjorde. det är inte ditt hus längre och jag orkar inte med såna kvällar som idag. vi låtsas att allting är som vanligt. alla är hemma. är jag den enda som ser felet i vad ni försöker göra? det ni försöker visa för alla andra. ett sånthär stort steg är svårt för alla och ta och vi hamnade i kläm. men saken blir inte bättre med sms som totalt trycker ner min dag, meningslösa agg, dåliga attityder, försöka rentvå sig själv och förstöra verkligheten med att leva i en drömvärld. ni tog ett beslut. fullfölj det då för jag orkar inte sitta med ett fejkat smile och låtsas att allting var som många år förut.
berätta nu för mig om jag har så fel?
har man bestämt dig för att sparera familjen finns bara ett svar: göra det helhjärtat! man kan inte dutta, man kan inte ''snuttigulla'' för det fungerar inte så. det är svårt för alla, även om man inte vill ställa sig i en folksamling och säga det. det är några, några utvalda människor som vet allting om mina känslor i det hela. alltsåg hur jag känner ocensurerat. jag har inte lust och vara psykolog för varken mamma eller pappa men ändå vänder sig alla till mig. ska jag vara den som löser allting? i helvete heller. har jag så vrängd syn på vad som är äkta?
man kan inte komma tillbaka hit och tro att allting ska vara som vanligt. man kan inte, det första man gör, är att skälla ut alla i huset. börja rätta till fel och börja städa som du en en gång gjorde. det är inte ditt hus längre och jag orkar inte med såna kvällar som idag. vi låtsas att allting är som vanligt. alla är hemma. är jag den enda som ser felet i vad ni försöker göra? det ni försöker visa för alla andra. ett sånthär stort steg är svårt för alla och ta och vi hamnade i kläm. men saken blir inte bättre med sms som totalt trycker ner min dag, meningslösa agg, dåliga attityder, försöka rentvå sig själv och förstöra verkligheten med att leva i en drömvärld. ni tog ett beslut. fullfölj det då för jag orkar inte sitta med ett fejkat smile och låtsas att allting var som många år förut.
Kommentarer
Trackback
